Häromdagen, i torsdags närmare bestämt, tog vi hem de aderton från Hof. Jag tog hjälp av Uffe som har jättebra fånggrindar och en traktorkärra att köra hem dem i. Vi tog dem i två omgångar och de gick lydigt och snällt på kärran, påhejade av pappa, VDn, Göran, Uffe och mig.

Medan Uffe körde runt cyklade jag hem för att ta emot dem hemma och sedan fick de vara inne i ungdjursstallet över natten. När ändå kärran var i gång passade vi på att frakta fem dräktiga kvigor till Östereka för att städa undan den sista förnan till hösten.

En av anledningarna till att kvigorna skulle hem från Hof var att de ska semineras och bli dräktiga nu i höst så i går "sorterade" jag kvigor. De som ska semineras eller dräktighetsundersökas på ena sidan vägen och de som är dräktiga eller för unga för att semineras på andra sidan vägen.

När alla var på plats blev det ett räknande och räknande, så småningom utkristalliserade det sig att det var 43 i Björkbacken och 21 på betesmarken. Det var lite oro i bägge flockarna och i morse visade det sig att jag hade skilt på ett par ko-kompisar.

681 Snövit hade hoppat över och stod på åkern nedanför gården och råmade åt sin kompis 678 Netta på andra sidan diket. Lugnt och sansat knallade vi tillbaks till ungdjurstallet, in i kofållan och ut på betesmarken.

Lugnet är återställt. När jag senare på eftermiddagen tittade till kvigorna hade de vandrat upp till midsommarhagen och då låg ko-kompisarna där, rygg  mot rygg och idisslade i godan ro.