För en vecka sedan var det julafton, med huset fullt av folk, nu är det bara VDn, hundarna, katterna och jag i huset. En extra trasselsudd till hund har sällat sig till sällskapet. Pulin Joy är här för att förhoppningsvis slippa smällare.

VDn är inte i toppform. Förkyld och med förhöjda sockervärden tar han itu med innesysslorna medan jag och pappa sköter djuren.

På eftermiddagen roar vi oss med att lösa melodikrysset innan dagens rysare äger rum.

VDn går ut för att ge hönsen och tar med sig Latte och Joy. Efter en stund kommer han in och frågar om hundarna kommit in. Det har de inte. Latte dyker upp, men Joy lyser med sin frånvaro. Vi befarar det värsta, att hon blivit rädd och stuckit. Det hörs lite för tidiga smällare i fjärran. VDn promenerar och jag tar bilen. Nere i Norrsund möts vi, ingen trasselsudd till hund. Vi åker hem och ställer bilen på la´gårdsbacken. Då hörs ett skall från hönshuset... Där är hon, lilla trasselsudden. Hon hade blivit instängd och var inte alls bortsprungen.

Året slutar med bomber och granater utanför fönstret och tre hundar i sängen.

Det hörs ett jam på foderbordet i ungdjursladugården när jag går den tidiga brunstrundan. Vem är där om inte vår svartvita katt Pysen. Han har varit borta sedan i våras och jag hade nästan givit upp hoppet att han skulle vara vid liv.

Han brukar försvinna på sommaren och leva ett sommarliv någonstans. Jag har sett en svartvit katt vid Kullsta vägskäl och pappa såg en svartvit katt vid Svinninge när han plöjde där.

Men han brukar komma tillbaka vid första höstrusket och sedan leva ett vinterliv genom att mest ligga och sova i tvättkorgen på torktumlaren.

Nu är han tillbaka i sitt vinterliv, gosar med hundarna, tigger hundmat och sover i en korg på tvättmaskinen.

sitter i köket och försöker skriva på min blogg med ett svajigt internet. Fryser om tårna, det är fortfarande kyligt härinne fast jag matar en hungrig vedpanna. Så är det att bo på landet. Rätt som det är när man betalar räkningar eller ska rapportera att man sålt kvigor är internetet borta och man får börja om från början en annan gång.

Man är tacksam om tre saker är uppfyllda:

1. Traktorn går igång
2. Elen fungerar
3. Vattnet rinner

Då får kvigorna de dom behöver foder, vatten och rent i stallet.

En hungrig panna:

Vår äldsta dotter har fått en liten son...Vi sitter och äter julbord på Norrteljebåten tillsammans med syjuntan med gubbar när vi får telefonsamtalet från en trött men lycklig dotter.

Man tycker inte att det är så länge sedan man själv var nybliven mamma med ett litet knyte att ta hand om och värna om. Nu är hon vuxen med sambo, hus och ett ansvarsfullt jobb och nu en liten son.

Nu är det bara att sticka färdigt den lilla koftan och se till att barntäcket med väderkvarnar får sin sista finish.

Välkommen till världen vårt lilla barnbarn.

Det är kallt och frost i gräset. En och annan snöflinga letar sig ner på marken. Kvigorna är inne sedan en månad tillbaka. Aldrig har jag väl tagit in kvigor så tidigt. Mat fanns det, men mina leriga marker blev bara lervälling där kvigorna drog fram.

Det blir kallt i huset och pannan har ett hungrigt gap som ska matas med ved.

Vinterrutinerna etableras.

En tur ut till kvigorna för en brunstkoll och allmänt om allt är OK.

Första balen serveras.

In och tända i pannan och äta frukost.

Ut till kvigorna för deras frukost av kraftfoder och ännu en rundbal. Medan de äter detta är städning av liggbås och skrapning av "sovgången".

Sedan hängs den tredje rundbalen upp för att ges framåt kvällssidan.

Två gånger i veckan skrapas gången vid foderbordet och då gör vi det när de är mätta och helst vill ligga och vila. Latte är suverän på att fösa över dem till sovsidan.

Och en gång i veckan skrapas den breda gången på den sida där de yngsta djuren är. Då flyttar vi dem till andra sidan till den nyskrapade fodergången.

Det är skönt att ha en fungerande lösdrift för kvigorna. En ladugård där de kan äta, sova och idissla och utöva sitt naturliga beteende i samklang med oss människor.

Och göra som det står i Viktor Rydbergs Tomten...." - korna drömma vid månens ljus, sommardrömmar i båsen".

- Går det att tröska vetet nu tror du ? Frågar Jacob i mitt öra - Jag är nere vid Prästgårdsgärdet och kommer straxt hem till dig.. säger han.

Åh - äntligen tröskväder- soligt och lite blåsigt. Hela mitt höstvete är avtröskat på söndagkvällen och har åkt iväg till Utål.

Nästa kväll provar vi att tröska ärter och korn men det går inte lika bra. En förarglig regnskur har gjort att det är för blött att tröska. En tank blir det dock och vi har lånat en kärra nerifrån byn.

Nästa morgon lossar vi på logen. Till att börja med går det riktigt bra. Pappa står nere och passar utmatningen och jag är där uppe och ser till att det hamnar i rätt ficka där nere. Med jämna mellanrum springer jag ner och fördelar säden så att inte torktrummorna ska glida i sär. När jag på slutet står på det sluttande flaket för att se till att den sista säden rinner ut genom luckan är det plötsligt stopp!

Vad har hänt? Är det fullt i röret, är det en säkring som gått, är det motorskyddet???

Det visar sig att krysskopplingen mellan motor och skruv blivit skadat och glidit isär. Efter lite funderande och meckande får vi bort motorn och får loss de bägge krysskopplingarna.

Tomas i Söderby tar på sig att försöka svetsa till dem...Vi får se hur det går...

Vi städar stallet och fixar avlopp. Överallt när vi jobbar är hundarna med. På varje gummimatta som ska vändas på lägger sig Valle och muttrar lite missnöjt när man ber honom flytta på sig.

När ändå Benga är här och gräver har vi beslutat att lägga igen den gamla brunnen nedanför gamla ladugården. Idag skulle vi då pumpa ur brunnen med vår dränkbara vattenpump. Då bar det sig inte bättre än att, Valle, som alltid följer mig i haserna ramlade ner i brunnen!

Vilken chock!!

Åke lägger sig raklång över brunnslocket och försöker få tag i den simmande hunden där nere i brunnen. Först blir jag alldeles hysterisk av chocken, men ser helt plötsligt en grå liten nos som sticker ut under betongplattan. Försiktigt lirkar jag in fingrarna under halsbandet och vrider halsbandet något så att det inte ska glida av. Med andra handen får jag tag i en sten som jag kan rulla åt sidan och sedan får jag upp den blöta hunden. Vilken lycka!!

Jag tar upp honom i mjölkrummet och spolar av honom, sedan käkar han upp kattmaten och ruskar på sig som om inget hänt.

Nu ligger han som vanligt på mina fötter under skrivbordet.

Lycka är en grå, levande Västgötaspets som heter Valle.

Det är ingen måtta på regnandet. I går morse hällde jag ur en full regnmätare på över 50 mm och i dag är det ytterligare 20 mm i mätaren. Jag har aldrig varit med om en sådan blöta.

Det är vatten överallt och det porlar i alla diken som man knappt visste fanns. Utbrytardamen 712 klev över stängslet igen ner mot byn så jag ropade in hela kviggänget i går. Så fort de hörde mig kom de galopperande. De var också trötta på allt regn. För att bryta 712 utbrytarvanor flyttade jag sedan över djuren till Ägnan.

I år är det läge att ha sjökor eller vattenbufflar. Det kändes tveksamt att släppa ut dem till denna blöta men det är ju en månad kvar innan man kan börja tänka på installning...

Regn, regn  och åter regn. 40 mm hälldes ur regnmätaren. Det är blött, blött, blött. Semestrarna för vanligt folk har tagit slut och nu börjas det med möten i alla föreningar som man är med i.

I måndags var det möte med 4H-klubben på Färsna.

I tisdags var det möte med Hushållningssällskapet på Brunnsta Gård. På vägen dit tog jag med kött från Lundkovallkött och grönsaker från Senneby Trädgård till kocken Erik Lind. Han ska tillaga lunchlådor med råvaror från Roslagen som ska säljas på skördemarknaden i Socitetsparken i Norrtälje på lördag.

I onsdags var jag till Hästa 4H-lantbruk och hjälpte dem med djur- och slaktplanering.

I torsdag var det AU-möte med leader Uross inför beslutsmötet i september. Nya intressanta projekt att ta ställning till, som ska bidra till landsbygdsutveckling i Roslagen och Stockholms skärgård.

Och, mellan dessa möten  måste jag hinna med mina kvigor också. De går nu i hagarna ner mot Norrsund och ofta kan man se dem från fönstret på utvind som en vacker tavla med brunvita och svartvita kvigor.

De tycker inte som räven att rönnbär är sura.....

Skjutsade in VDn så han fick tjänstgöra en stund på Arbetsförmedlingen. Passade på att hälsa på mina syskonbarn och syskonbarnbarn som var och hälsade på sin mormor, min syster, som numera bor i Norrtälje.

När jag kommer hem är vår katta Majsan orolig och springer omkring och jamar och vill gå im i alla garderober. Jag bäddar en back med en handduk och stoppar in i en garderob.

Jag åker in och hämtar VDn efter väl förättat värv. När jag plockar med lite grejer i vårt sovrum hör jag ett belåtet spinnande ifrån vår garderob i sängkammaren.

Jaha- här ligger hon våran Majsan, belåtet spinnande med en liten kattunge på VDns gamla pyjamas.

Dagen börjar med att fyra st av mina gourmeer till kvigor har klivit över stängslet och äter ärtskott och vass på Bygärdet på andra sidan byvägen till Norrsund. Tack vare en vänlig farbror som lägligt kom nerifrån byn fick jag tillbaks dem till de andra och eftersom 738 Alida och 742 Brunetta var brunstiga så var det lika bra att hela gänget fick komma in i ungdjursstallet. Sedan stängde jag i från betesvallarna mot byvägen för att kunna justera stängslet och faktiskt tvinga gourmeerna att äta gräset på betesmarken istället för den goda vitklövern.

När jag och hundarna sprungit fram och tillbaka och fixat med eltrådar hit och dit ringer telefonen!

- Du har kvigor på rymmen nere vid ån, de är på andra sidan mot skyttepaviljongen, säger Matte i mitt öra.

- jaha, är det kvigorna vid Brotorp som tagit sig en simtur i ån eller är det småkvigorna vid Hof som tagit sig en promenad längs Broströmmen? Ner till ån för att kolla, jovisst, det är kvigor från Hof som är ute på promenad.

Om en halvtimme ska semin komma så jag måste först passa den tiden och sedan tar jag med mig pappa och en foderhink och hoppas att de är följsamma nog att hänga på tillbaks till Hof.

Med lock och pock knallar vi på tillbaks mot Hof över Prästgårdsgärdet. Jag ringer till Göran i Hof och han möter upp vi grinden och vi släpper tillbaks gänget.

Resten av gänget ligger i lugn och ro vid vattenpumpen, men elstängslet mot Prästgårdsgärdet, eller Fläskängen, är nerrivet. Så jag springer före och sätter upp stolparna och Göran går efter och slår ner dem.

Det var den fältvandringen det.

På kvällen är det fältvandring med Line från Hushållningssällskapet på Getingarne och samkväm i Kvilunda hos Bengt i Stall Andviken.

Här sitter vi köket och väntar på att maten ska bli klar. Vid midsommarstången dansar de väl små grodorna och leker björnen sover. I över trettio år har vi varit med på midsommarfirandet i Midsommarhagen men i år gör vi ett uppehåll. Vi minns midsommaraftnar med studenter på varje ledigt utrymme, med skratt och glam i köket och hö som ska vändas om man får en stund över.

Jag minns en kompis till Erika som inte ville äta den grillade entrecoten för att det inte var bra för klimatet men som ändrade sig när jag berättade att det kom från ett djur som levt sitt liv på gården.

De vita rosorna blommar och dagen är den längsta på året. Döttrarna firar midsommar på andra håll och höet som numera är ensilage i plastbalar ska slås av en bondekollega.

Tiderna förändras..

Nu äntligen är de yngsta kalvarna också ute. Vi har stängt en äldre slåttervall som inte har betats av nöt på ett par år som ska vara ett bra välkomstbete för småkalvar. Men till att börja med får de lära sig elstängsel och i övrigt vad stängsel innebär genom att vara i träningshagen bakom ungdjursstallet med möjlighet att komma in i stallet och äta kraftfoder och hö.

VDn är justerad och kan inte springa efter förrymda kalvar så jag måste vänta tills Maria kunde vara med och assistera och stå i vägen på rätt ställe.

Vi började med att stänga från gödselhögen med lastpallar och elrep så att de skulle lära sig vad elstängsel innebär. En lite lagom stöt, inte så de blir rädda, bara så de vet var stängslet är.

Utsläppet gick väldigt bra. Lite skutt och hopp, lite koll på att elrepet här också är lite otäckt, blir det för läskigt kan man springa in och ut igen, och efter ett tag smakar de på det gröna gräset och jag kan pusta ut.

Det har hänt att kvigor drar rakt igenom tre eltrådar och är på rymmen en vecka...

När alla kvigor kommer emot en och vill gosa och slickas eller bli kliad bakom örat gör de ett massivt intryck. De är gärna tätt tillsammans för att gemensamt kunna skydda sig mot allehanda insekter. Lille Pelle i granngården vill gärna ha koll på kvigorna innan han somnar vilket påminner mig om min systerdotter Annelie som när hon var liten sa att morfar hade alla kor då hon tyckte att de gjorde ett intryck av att finnas överallt fast det på sin höjd var tjugo kossor i ladugården.Förhoppningsvis kommer Jacob och hämtar ett gäng dräktiga kvigor i morgon så trycket lättar på min betesmark. De ska göra nytta som landskapsvårdare på Eke innan det är dags att komma till Billinge och kalva.

Dessa tyger köpte jag hos Lapp-Elisa. Samma intryck får jag av alla kvigor....

De flesta kvigorna är ute, vårbruket har börjat och jag sitter i verandan och fikar. Efter ett rejält bakslag med snöoväder i början på april så känner man att sommaren är på väg.

Den 11 april släppte jag ut tretton kvigor. Ett lagom antal att trängas runt en rundbal ute tyckte jag. De kvigor som varit i gamla ladugården i vinter skulle till Billinge för att där förbereda sig på sina liv som mjölkkor och ett nytt gäng unga tjejer skulle hit.

Fredagen den 13 april var det ruskväder med regn och blåst och jag tyckte synd om mina kvigorna som var ute och tänkte på dem hela natten och hade svårt att sova. På morgonen verkade det ha lugnat ner sig... men då var det ett par decimeter snö ute! Kvigorna låg under några granar och det såg inte ut att ha gått någon större nöd på dem men det blir ju så klossigt! VDn och jag gjorde snabbt iordning gamla ladugården för nya hyresgäster och kvigorna var inte nödbedda att komma in i ungdjursstallet och därifrån att knalla upp till gamla ladugården. Där fick de sedan vara fram till den 30 april då vi hade kvigsläpp nr två.

Nu är 47 st ute och följdaktligen 45 st inne. Gänget har utökats med Millan och Sara från Södersund. Så nu går det åt endast en bal om dagen och betesmarken är renbetad som en kortklippt golfbana. Det gröna färska gräset är smaskens för en kviga.

Idag för hundra år sedan....

Gick Titanic under och 123 svenskar dog...

Min farfar Theodor, som då var en ung man som snart skulle fylla 20 år, högg av sig pekfingret. Han fick åka med häst och vagn till lasarettet i Norrtelje från Utlunda....

Teaterhuset som låg mellan Baptistkyrkan och Lindgrens radio brann upp...

Överläkaren som samtidigt var brandchef hade inte tid med något avhugget finger så Theodor fick åka hem igen och åka tillbaks nästa dag.

Så var det för hundra år sedan....

Farfar Theodor med häst och släde en vårdag på förra seklet.

Bägge hundarna snarkar på sofflocket. De är riktiga torpare, bägge två," som ligger på soffan, för så ska det va´, håhå jaja..Jag väntar på vårväder, att få släppa ut kvigor på grönbete och få harva och så mina åkrar. Utsädet och frö´t har kommit.Nu är det bara att vänta på att det blir varmare väder så att det torkar upp och jorden reder sig. På gården har jag plöjt upp en bit som ska bli potatisland och köksträdgård. Det är något visst med att äta sånt som man själv odlat.

Häromdagen gjorde jag köttfärsbiffar av kalvfärs från gården, med ägg från hönorna på gården med grädde som kunde varit från gården om mjölkkorna varit kvar. Till biffarna serverades jordärsskockor som jag grävt upp vid Jan Jansson trappen och potatis och morötter som kunde ha varit från gården om min köksträdgård redan funnits..

Apropå grädden, som finns i en röd förpackning från coop. Den innehåller förtjockningsmedlet E407, Karragenan, som framställs ur en viss rödalg...Varför behövs förtjockningsmedel i grädde? Du kan läsa mer på http://www.aktavara.org/guide.aspx?r_id=27815.

Torparhundarna Latte och Valle på sofflocket.

Alltför tidig vår är tung att bära

Alltför hjärtlös marssol svår att se.

Vi ha vintersysslor kvar att sköta,

Det är mycket än som måste ske

Innan vi få kraft att öppna själen

För den töblå hagens fågelton.

Mark och hjärta tarvar ännu tjälen,

oron vill bli kvar i vinterron

som har makt att ångest överskyla.

Det finns alltjämt skäl att yrka på

Mulna dagar, nya snöfall, mera kyla,

Arbetsstämning, jämn och trivsamt grå.

Låt ett riktigt marsoväder yla.

Kanske längtar man till våren då.

Ur Einar Malms diktsamling Ingenting lever länge.

Gåva till Siv Gusstavsson den 19 mars 1952.

Jag har bildminne och sifferminne. Det kan ibland bli lite konstigt. Häromdagen åkte jag buss till Uppsala och skulle alltså ta buss nr 677. För mitt inre kom det fram en mjölkchokladfärgad kviga med en liten vit stjärn i pannan. En annan dag åkte jag buss 676 till Stockholm, och i min skalle dök det upp en kolsvart kviga som just nu står i gamla ladugården. Så där kan det vara med telefonnummer också som då utkristalliserar sig som kvigor. När jag ringer till Berit är det en brun och vit kviga som jag associerar till t ex.

Kalvar in och dräktiga kvigor ut. Det är affärsidén med ett kvighotell. Häromdagen när jag letade efter en kviga som jag skulle flytta till semineringsboxen, upptäckte jag att en kviga började närma sig kalvning. Mycket riktigt, i journalen stod att hon var seminerad den 30 maj och då blir beräknad kalvning omkring den 5 mars. Då behöver hon flyttas omgående till Billinge. Vi flyttade henne till sjukboxen om det skulle bli kalvning så att hon i så fall kunde få vara i fred att kalva och ta hand om sin kalv.

Men hon "pärra´" och idag fick hon åka hem till Billinge tillsammans med sex andra som ska kalva i mars och april. Då passade vi på att få nya kvigkalvar. Då kom en liten Karin tillbaka. I december 2009 köpte jag fem kvigkalvar från Månkarbo. En av dem heter Karin och i juli 2011 fick hon en kvigkalv som nu har kommit hit till mitt Kvighotell.

Sitter nu här och tittar på kokorten som hela tiden ska följa kossan och ser hur våra kor från olika besättningar är sammanflätade i varandra. För ett par veckor sedan köpte jag tre kvigor från Getinggarne. Två heter Fatima och en heter Lona. Denna Lonas mamma är född här hos mig. Jag köpte två kor från Billinge att ha som amkor och en av dem hette Lona och den kofamiljen kom från Getinggarne. Lasse behövde tillskott av kvigkalvar och köpte Lonas dotter av mig och nu har hennes dotter i sin tur kommit tillbaka hit till Norrsund.

När jag slutade med kor 2005 sålde jag några kvigor till Norr-Malma. När de slutade med mjölkproduktion för något år sedan sålde de några kor till Billinge. Bland andra ett par Blenda, så nu kommer det Blendor tillbaka till Norrsund.

Det här är 263 Fatima från Getinggarne. Visst har hon en trevlig frisyr. Titta in på ko-mmitty så ser du fler trevliga kofrisyrer.