Mitt under morgonrundan, då jag räknat till 28 kvigor på Skruven, ringer Göran i Hof. Det är bara 12 kvigor som är kvar på betet i Hof, säger han i telefonen. Antagligen har de gått över ån, tror han, för han tyckte att han såg en kviga på andra sidan. Det kan ju tänkas att de gått över till Uffes djur på andra sidan. Det gjorde två stycken förra året. Det blir en oro i kroppen när man inte vet var man har sina djur, och med Sven-Eriks berättelse i färskt minne om 15 kvigor som gick ner sig i Gräfsta och de fick ta hjälp av brandkåren att få upp dem, känns det ju inte bättre.Fortsättning följer....Avbruten av att VDn kom hem från sin semester....
En snabb cykeltur till Hof följde och där kunde jag konstatera att lilla Hoppetossa 685 var på andra sidan taggtråden nere vid ån. Hon stod där och väntade på att bli insläppt, men var är de andra ?. Lite svart och vitt skymtade mellan några trän uppe vid Roslagsleden och där i bland träd och buskar var 12 st. Fyra fattas fortfarande.
Jag cyklade hem och ringde till Göran i Hof som tillsammans med Rune kollade om kvigorna var hos Uffes djur. Rune hade sett Uffes djur längst bort i den hagen men inte någon skymt av mina i den hagen. Däremot var han fundersam om några djur vid Getinggarne kunde vara mina för han trodde inte att Lasses stutar skulle vara så nära ån. Då var det bara att ta bilen till Getinggarne. Där träffade jag Sture som bekräftade mina misstankar om att djuren nere vid ån var mina. Han gav mig också tipset att det fanns ett vadställe över ån som kunde vara en möjlig väg att ta tillbaka kvigorna på. Jag ringde till pappa som var hemma på gårdsplan att han skulle ta med en kraftfoderhink och möta upp vid Getinggarne nere vid ån.Sedan gick jag ner till Broströmmen för att se hur vi skulle göra för att få över kvigorna. Och mycket riktigt, vid en al var det som ett vadställe. Jag funderade på om jag måste ta av mig byxorna för att komma över men försökte gå över med stövlarna på, och det var så grunt att jag kom över utan att få vatten i stövlarna. Göran mötte upp på Hofsidan och jag trampade ner vassen så att det skulle bli mer välkomnande för kvigorna att gå över. Så småningom kom pappa med kraftfoderhink, och med mig före ,lockande med "godis" och pappa och Göran efter så knallade de fyras gäng utan protester ner i ån, drack en slurk , och gick över på rätt sida. Så fick det äventyret ett lyckligt slut.
Så här dricker kvigorna vatten i Hof. De pumpar själva upp vatten från Broströmmen.