Jag rullar ut ensilagebalen på foderbordet. Klöver och timotej, det doftar gott och kvigorna låter sig väl smaka. Då ringer det i telefonen – oj, det var idag jag skulle låta mig intervjuas av några gymnasieelever om hållbarhet, biologisk mångfald och andra miljöfrågor. Ja, det kan väl passa bra att stå här på foderbordet med kvigorna mumsande omkring mig och prata hållbarhet och grön omställning när man nu inte kan vara klassrummet eller att de komma hit till gården.

För att gynna biologisk mångfald odlar vi olika växter på åkrarna. Vi låter djuren beta gräs på ängar så att blommor har chansen att växa och blomma.

Jag berättar att på gården har vi ett kretsloppstänk där djurens gödsel blir näring till det som växer på åkrarna och som sen blir foder åt djuren.

Vi kommer in på hur vi ska ställa om från fossila bränslen. Jag berättar om min lastmaskin som jag kör fram ensilagebalar med och skrapar ut gödsel med. Den skulle jag vilja skulle gå på el, som skulle kunna produceras på lagårdstaket .Traktorer kan ju också gå på el eller biogas som man kan göra av kornas gödsel.

- Men, har ni råd med det? Elbilar är ju jättedyra. Då måste ju en traktor kosta säkert en miljon. Ja det är ju det där med lönsamhet också. En nog så viktig fråga om man ska vara bonde idag.

Eleven tackar för samtalet. Kvigorna tittar lite förundrat på mig där jag står på foderbordet och pratar i telefon. Ja, ni tjejer, ni är nog så viktiga för en hållbar, grön omställning.

Karin Broström

ledamot i LRF Mälardalens styrelse