Tittar till kvigorna som vanligt på morgonen. Mitt bland de röda och svarta kvigorna ligger en gul kviga. Känner en ahaupplevelse. Detta har jag varit med om förut…Kossorna, var nog bara röda på den tiden. Men tidigt på morgonen när det är dags att komma in för mjölkning ligger det en guling mitt ibland korna. Jag gnuggar mig i ögonen. Vad är det för djur som kommit hit?

Egentligen var det inte så konstigt. Vi hade några hästar på foder. Fjordstoet Idun, hennes tvåårige son Tom Puss och lilla fölet Indra. Idun var en god moder, men ville ägna sin tid åt minstingen, och tyckte nog att Tom Puss var stor nog att klara sig själv. Då tog han sin tillflykt till kossorna den morgonen. Och kossorna hade inte något emot att ha häst som sällskap i hagen. Så då blev det så den sommaren. Idun och Indra gick för sig och Tom Puss höll sig till kossorna. Han följde med dem in i ladugården och tog plats på kvigsidan där han fick lite hö att tugga på medans korna mjölkades. På kvällarna var det ofta någon av tjejerna på gården som ryktade och kratsade hovar på Tom Puss. Han blev Annelies häst. Hon körde in honom och red in honom och han följde med henne vart hon än tog vägen. Både fjordhästar och Jerseykor är blacka och har en gul ton i pälsen.

Han bar nog med sig minnet av de snälla korna hela sitt liv. När ens mamma inte vill veta av en är det bra att det finns kossor i närheten.