I morgon är det Världsmiljödagen. Då har Roslagsbro-Vätö församling friluftsgudstjänst i vår lilla kohage, den gamla kofållan.

I kofållan handmjölkade min mormor, pigan, min mamma och mina mostrar gårdens kor. På den tiden hade gården 6-7 kor, några kvigor och några kalvar. Korna betade på skogen och kom hem vid mjölkdags morgon och kväll till kofållan. Kor är riktiga vanedjur och vill varje dag ha samma rutiner. Att mjölka kor var kvinnogöra och var inte vana vid att karlar skulle mjölka dem. Så någon gång när mormor inte var hemma och korna skulle mjölkas fick drängen rycka in. Men då måste han sätta på sig huckle och förklä för att kossan skulle acceptera honom.

Numera är kofållan genomgångshage när någon eller några kvigor ska in i stallet för att semineras. Då som nu måste kossan få en kalv för att bli mjölkko. 

Då fick mamma eller någon av mina mostrar hjälpa min morfar att fösa kossan till tjuren i Eneby eller till föreningstjuren i Kullsta. 

Numera fiskar vi upp en stilig tjur ur kvävekärlet och sjunger semineringsvisan.