Mina syskonbarnbarn, Moa och Olle, är på besök hos farmor och farfar på sportlovet. Vad kan man göra på sportlovet när det inte finns nån snö och man inte ska trängas med folk. Jo, man kan hälsa på pappas moster som har ett Kvighotell. Olle har längtat efter att få träffa kossor igen. Och småkvigorna tycker att det är intressant att träffa barn som vill klappa dem. Netta, Hjärta, Brunetta och Molly trängs vid liggbåsen för att hälsa på barnen. Moa och Olle skrapar ner kobajs och ströar några liggbås. Sedan kommer vallhunden Laban. Den alltid lika arbetsvillige hunden. Först måste han hälsa på barnen, sen tycker han att småkvigorna ska hålla sig ifrån de ströade båsen. Och sen börjar det riktiga jobbet för Laban. Att fösa de stora kvigorna från sov- och liggavdelningen till foderbordet. De flesta har redan gått över till foderbordet för där har serverats en ny god ensilagebal. Men några är kvar och de föser Laban över. En kviga ligger och vilar fortfarande. Den får han inte röra. Den föser jag upp och sedan, när hon har sträckt på sig och bajsat en klick får Laban fösa över henne till de andra som mumsar vid foderbordet.

Sedan skottar vi ut bajset med lastmaskinen till gödselhögen bakom ladugården och när det är rent i gången hjälper Moa och Olle till med att bädda åt kvigorna i liggbåsen. Laban som föst kvigor och sprungit i skiten blir avspolad med ljummet vatten. När det är färdigbäddat med halm i liggbåsen så får kvigorna komma tillbaka till båsen och lägga sig och idissla och drömma sommardrömmar i båsen.

Bra och kul med lite hjälp på Kvighotellet. Undrar vad som var mest spännande och som Olle berättar för sin farmor när hon kommer hem från jobbet ikväll?