-          Saknar du inte djuren på gården, frågar Hasse när jag går förbi med Laban. Ja, det är klart jag gör, men det kan också kännas skönt att slippa oroa sej. Och det är tur jag har hund. Hasse  förstår nog hur jag känner, då han har varit lagårdsförman på Finsta Lantbruksskola och ansvarig för mjölkkorna i ladugården.

-          Laban och jag går vår eftermiddagspromenad. Laban kollar om eventuellt fotbollen finns till hands hos grannen. Nej, det var ingen boll där idag. Häromdagen kunde han vara målvakt när två grabbar i grannhuset lirade boll. Men idag var det lugnt på den fronten.

-          Då går vi ner mot ån och över spången. Det är mycket vatten i ån. Vi går över spången och det känns som Bridge over troubled  water. Men varken Laban eller jag trillar i.

-          Sen tar vi dagens letabollövning. Laban får sitta innan vi går in på Birgittastigen. Jag går upp i skogen och gömmer den lilla bollen jag har i fickan bakom några stenar. Går tillbaka till hunden och säger till att han ska leta. Laban rusar upp i skogen snokar med nosen, cirklar runt, backar när han inte känner vittringen, och där hittar han bollen och kommer tillbaks till mej med bollen. Han verkar vara så säker på sitt luktsinne så han bryr sej inte om att titta efter vart jag går utan har självförtroendet att det där fixar jag.

-          Min egen reflektion efter att ha kastat bollen så den hamnade i snön är att luktsinnet är så mycket mer än synen för en hund. När han luktar sig till var bollen är känner han vittringen av hur jag har gått. Har bollen bara hamnat nånstans utan att någon lagt den där är det svårt att hitta en boll som inte har så mycket egen doft.

-          Vi går Birgittastigen runt och när vi kommer ut på Skederidsvägen kopplar jag Laban och han kollar vilka hundar som har kissat i snödrivorna. Det är hans sätt att läsa dagens nyheter. Efter en stund är vi på hemväg. På Stationsvägen kan han åter gå lös och stannar vid postlådan för att vara postbud. Idag var det lite post i lådan så han kunde bära in en tidning till husse. Det gäller att ha lite att göra när man är en Border Collie. Sen är han en lathund också som gärna lägger sig på sofflocket när det inte är något på gång.

-          Men, på torsdag åker vi till Östersund och firar påsk. Laban ska vara hos Alice och då kanske han får snacka lite med korna på Billinge och kvigorna på Kvighotellet och förstås leka med Kiri. Han saknar nog djuren på gården….