Titta mormor, här gör de messmör, mormor ! Det tycker jag är jättegott, säger Tobias och slickar sig om munnen.

Är på besök i Östersund och på väg till stationen åker vi förbi mejeriet i Östersund. Stora skyltar som det står Fjällbrynt på pryder fasaderna. Fjällbrynt är varumärket för messmör som tillverkas av av vasslen som är en biprodukt när man gör ost. Fjällbrynt blev ett varumärke när nedre norrlands producentförening, NNP, bildades 1939 och man byggde mejeriet i Östersund. Skyltarna till trots, nu görs det inte längre någon messmör på mejeriet i Östersund. Produktionen har flyttat söderut till Stockholmstrakten och där finns ingen produktion av råvaran vassle i närheten. Vassle är en färskvara och den vassle man nu använder till produktionen av messmör är en torkad produkt som köps in från Lettland.

Man pratar om hållbarhet, att värna lokal mat och kulturarvsmat och att minska matsvinnet. Messmör är en kulturbärare från djurhållning i fäbodar. Där gjorde man ost av mjölken för att förlänga hållbarheten på mjölken från fjällkorna. Sedan kokades vattnet bort från vasslen och det blev en klick messmör kvar i grytan över elden. Ett gott smörgåspålägg som även pryder sin plats vid dagens smörgåsbord. Och som både jag och barnbarnet Tobias tycker är jättegott.

Vad gör man nu med vasslen vid Östersunds Mejeri? Sprids den på åkrarna runt Storsjön som gödsel eller används den till grisfoder? Eller är det ett avfallsproblem som man måste lösa?

Jag vet att tillverkningen av messmör de senast åren gjordes av företaget Foodmark som hyrde in sig i Östersunds Mejeris lokaler. Det känns som slöseri med resurser att inte använda en biprodukt på plats till ett bra livsmedel. Och vi bör värna vårt svenska kulturarv av mjölkprodukter.

NNP ingår numera i Arla och jag vill vädja till Arla som koncern och till de förtroendevalda i Arla att köpa tillbaka rättigheterna att göra lokalproducerad Messmör i Jämtland.