Att vara morsa åt sin farsa..

Min far, den gamle odalmannen som snabbt hoppade in traktorn när nåt skulle göras, har blivit en gammal man. Fortfarande nyfiken på livet, fortfarande glad när han träffar på en rar växt i nån rabatt eller en lite ovanligare fågel på foderbordet. Glad när han träffar barnbarnen och gläds när de kommer på besök. Vill ha nån att prata med varje dag och känner behov av att röra sig så rollatorn är välmotionerad.

Men så är det ju det här med dag och natt. När man blir trött på eftermiddagen och vaknar och tror att det är morgon. Då kokar han sin gröt i mikron,klär på sig och vill gå ut en vända. Han tar tag i dörren och vill gå ut men då är det en röst som säger, det är natt nu , gå och lägg dej. Då blir han arg! Då ringer han sitt säkraste telefonnummer och jag svarar yrvaket. Ja, det är farsan det här, nu släpper inte den här tanten ut mig säger han med förtvivlan i rösten.

Min far är 93 år och bor ensam i sin lägenhet i Solbacka, ett bostadsområde i utkanten av Norrtälje. Han är änkeman sen fem år tillbaka och som traditionen bjuder i bondesamhället så var det ju mamma som stod för nästan allt hushållsarbete och var den som lagade maten. Nu har han lärt sig hur man kokar gröt i mikrovågsugnen men får en matlåda varje dag av min syster som bor granne. Min man hjälper honom att handla så att det finns mjölk och fil, bröd smör och ost och förstås lite goda kakor att bjuda på när barn, barnbarn och barnbarnsbarn kommer på besök. Han har fått ett larm installerat som säger ”Det är natt nu, gå och lägg dig” när han öppnar dörren mellan kl 9 på kvällen och 6 på morgonen.

- Men pappa, det är natt nu, klockan är halv tolv på natten och det är mörkt ute. Efter en lite förvirrad diskussion förändras den förtvivlade rösten.

- Ja du har nog rätt, det är mörkt ute.

- Ja pappa, gå och lägg dig nu

- Ja jag lyder väl dig då. Jag går och lägger mig en stund…

- Du ska lägga dej på riktigt, för just nu är det mitt i natten. God natt, pappa.

Sen tar det ju en stund innan jag somnar… Det här är ju inte hållbart. Pappa behöver mer tillsyn än vad jag och min syster kan erbjuda. Vi är tacksamma för dagverksamheten på Amiralen en dag i veckan och för larmet som hindrar honom för att gå ut mitt i natten och för trygghetslarm och gpslarm. Men det här är tekniker som kan fallera. Häromveckan blev det strömlöst i Norrtälje. Då tappade ”nattlarmet” tidsperspektivet och larmade mitt på dagen. Än så länge är han trygg med att slå mitt telefonnummer men andra nummer är besvärliga att slå på telefonen. Och sen behöver han mer socialt umgänge. Han behöver ett annat boende. Med mer tillsyn, några att prata med, några till som hjälper honom med vardagliga bestyr. Vi har sökt äldreboende och fått avslag. Men nu söker vi igen. Man ska väl inte behöva vara halvdöd för att få njuta av ett tryggt boende på ålderns höst.

Jag är gärna morsa åt min farsa men han behöver en tryggare tillvaro på ett äldreboende.