Då så kom den dag jag väntat på.. Det är frost i gräset och några kvigor har forcerat stängslet i hagen mittemot stallet. OK, det var inte så farligt som det låter. Inga kvigor på rymmen. Några meter av stängslet är brädor. I övrigt är det två tunna svartvita eltrådar mellan gula plaststolpar. Brädorna var knäckta och där stod två kvigor på fel sida stängslet under en gran och åt granskott. Latte och jag motade tillbaks dem och lagade provisoriskt och gick sedan in och väckte VDn. Sedan ställde vi upp våra fina "Kossor på väg skyltar" och föste helt sonika in dem i kvigstallet.

Två stora dräktiga kvigor fick gå ut till de andra dräktiga kvigorna på betesmarken och de yngre fick hålla till godo med betet nedanför huset med möjlighet att gå in i stallet och äta ensilage.

Betet är i princip slut. De stora kvigorna har stor mark att gå på och kan gå ända bort till Midsommarhagen som inte betats på någon månad och där finns både färskt gräs och äpplen som är smaskens för en kviga. Härhemma får djuren gå in och äta ensilage som komplement till betet.

Här är två högdräktiga kvigor som faktiskt inte gått på samma bete under stor del av sommaren. Kul att träffas igen, snart är det dags att åka till Billinge. Nu kan man åka över Bron igen.