Jag har tagit mig en titt i dagboken för förra året vid den här tiden. Då var det blött, blött och åter blött. En svart kviga speglade sig i en stor vattenpöl på Bakägnan. I år är det torrt, torrt och åter torrt. Den sista skörden bärgas. Anders har tröskat kornet på bygärdet, VDn strängar halmen, Matte slår storåkern vid Svinninge, Uffe har rullat balar och Lasse plastar. I morgon bör allt vara klart Och man kan se vintern an med tillförsikt.
Kvigornas betesmark är torr och ger inte så mycket bete mer. Jag har frågat grannen om kvigorna kan beta av Skruven och det är OK men det är lite stängseljobb att göra. I går när jag skulle kolla stängslet så var det redan en kviga där! Stängslet är för rassligt för att jag ska våga släppa upp hela gänget, men risken är om de får kvar på det torra betet att de rymmer under natten.
Jag tar in dem och släpper ut dem på betet nedanför gården istället. Det har fått vila någon månad och nu växer lotusblomman Kärringtand där...Smaskens för kvigor i septembersommaren..
