En bondgård är inte en bondgård om man inte har några höns och nån tupp tycker VDn. Så därför har vi några hönor och faktiskt två tuppar. Och då blir det som det blir ibland, att en höna blir sur och vill ligga på ägg. I går kväll vid den dagliga råttjakten i hönshuset hade det hörts några pip under hönan så i kväll var det dags att flytta ut den lilla hönsfamiljen. VDn tog hönan och jag försökte få fatt i de förskräckta kycklingarna.
Jag stoppade ner dem i en kartong och sedan tog vi ut dem till en utebur som vi gjort i ordning. vi kollade de andra äggen som inte kläckts och i en utav dem var det en liten kyckling som försökte picka sig ut. Vi hjälpte den ut och lade den under hönan tillsammans med de andra.
Sedan gick jag in och kokade några ägg. Kokt äggula är bra föda för små kycklingar som ju inte har någon mamma att få di av. När jag gick ut med maten till de små hör jag hur det piper alldelses förskräckligt från hönshuset. Först tror jag att det är någon annan fågelunge som låter men jag måste ju undersöka om det är någon kyckling kvar i hönshuset som nu saknar värmen från mamma hönas fjäderdräkt.
Jag letar inne i hönshuset, jag letar i hönsgården och det låter som om kycklingen är inne i väggen. När jag tillsist tar upp landgången upp till luckan från backen då ser jag lilla kycklingen som ligger därunder.
Det är en speciell känsla att hålla i ett sådant litet liv som en kyckling. Jag tar med den lilla kycklingen till uteburen och lägger den under mamman som kurrar nästan som en katt som spinner.
