Då var det dags för småkvigorna i Hof att komma hem igen. Att vandra igenom en grind som alltid varit stängd, att vandra utmed Roslagsleden till bron och efter det en vandring utefter två kyrkors väg fram till Kvighotellet . Inte en helt lätt uppgift för en ung kvigflock som skjutsades ut till sommarbetet i slutet av maj. Men vi fixade det! Med hjälp av tre Brovaktare, en snabbspringande Kajsa, fyra medelålders tanter en VD och en gammal kogubbe var det gjort på 1 Tim och 15 minuter. Roslagsrekord för kvigfösning på 2,5 km. Grannar var vidtalade att stänga grindar och hålla vakt vid infarter och utfarter.
Lyckades med att få igenom kvigorna genom grindhålet med skrammel i hinken och mild påtryckning från övriga fösare. Lyckades halvdant med att vara ledarkossa den första biten men kom i kapp när kvigorna var intresserad av det nysådda fältet och lyckades tillsammans med Broväktarna få kvigorna att stanna till vid vallen närmast bron. Där kunde jag förvarna de som skulle stå i vägen på byvägen med mobiltelefonen. Sedan var det bara resten kvar, asfaltsvägen mellan kyrkorna. Med rätt bra tempo, en skrammelhink att ta till när något i vägrenen lockade och en kofösarpinne att hindra framfusiga kvigor att försöka springa om mig gick det vägen! Pappa, min kogubbe, var på plats att hindra bilar att köra in i flocken och hindra kvigorna att springa vidare mot Eneby och Estuna kyrka.
Hemma, in i stallet, och mumsa på en ensilagebal och sedan ut igen till nya kompisar här hemma.
Här är en av broväktarna med sin Kofösarpinne.
