Vi städar stallet och fixar avlopp. Överallt när vi jobbar är hundarna med. På varje gummimatta som ska vändas på lägger sig Valle och muttrar lite missnöjt när man ber honom flytta på sig.
När ändå Benga är här och gräver har vi beslutat att lägga igen den gamla brunnen nedanför gamla ladugården. Idag skulle vi då pumpa ur brunnen med vår dränkbara vattenpump. Då bar det sig inte bättre än att, Valle, som alltid följer mig i haserna ramlade ner i brunnen!
Vilken chock!!
Åke lägger sig raklång över brunnslocket och försöker få tag i den simmande hunden där nere i brunnen. Först blir jag alldeles hysterisk av chocken, men ser helt plötsligt en grå liten nos som sticker ut under betongplattan. Försiktigt lirkar jag in fingrarna under halsbandet och vrider halsbandet något så att det inte ska glida av. Med andra handen får jag tag i en sten som jag kan rulla åt sidan och sedan får jag upp den blöta hunden. Vilken lycka!!
Jag tar upp honom i mjölkrummet och spolar av honom, sedan käkar han upp kattmaten och ruskar på sig som om inget hänt.
Nu ligger han som vanligt på mina fötter under skrivbordet.
Lycka är en grå, levande Västgötaspets som heter Valle.
