Morgon, middag, kväll kollar jag kvigorna. I morse regnade det och alla kvigorna försökte stå under en rönn för att inte bli blöta. 607, 612 och 613 var brunstiga och skulle in. Men det går ju inte att säga att du och du och du ska in, så det blir en 16 - 17 st kvigor som trängs och vill in. Men det är bra att de är positivt inställda att komma in i stallet.

Nu kör vi en ny variant att släppa ut kvigor som annu ej varit ute. Vi har förstärkt hagen men plank på staketen för att det ska vara lättare att se och vi har öppnat porten så att de kan gå in och ut som de själva vill. Det är mulet och regn så det är bra ljus och jag hoppas och tror att om de inte känner sig trängda kommer de att hålla sig i hagen.

Och...när jag gjorde min eftermiddagsrunda. Vem ligger där, mitt i kvigflocken, ivrigt idisslande, om inte lilla 630. Min rymling, ljusbrun och vit, en liten Brunetta. Jag måste titta två gånger, javisst, hur tydligt som helst 630 i örat.

Ordningen är återställd.