Äntligen nedkom hon. En vecka över tiden så nedkom Vesslan med en kolsvart kvigkalv. Hårremmen var välslickad och kändes som persianpäls.

Pappan är en Aberdeen Angus tjur så det kommer att bli en stöddig mellankalv till hösten. En mjölkko som Vesslan har mycket mjölk, så när Jacob ändå skulle hit och hämta en högdräktig kviga fick han ta med sig en liten "snuttkalv" också.

Först kom en brun kalv. Men sedan ringer Jacob, - du fick fel kalv, vi måste byta. Så då fick Vesslan ett fosterbarn som är svart och vit och den lilla bruna fick åka transport igen.

Sedan är det det vanliga pysslet att få kossan att acceptera den nya kalven. Det är ju klart att hon tycker bäst om sin egen.

Så man får uppmuntra den lille att inte ge upp fast fostermor hytter med klöven, klia kossan på ryggen och sjunga och nynna för att lugna henne.

När kalvar diar bildas det ett trivselhormon, oxytocin, så kor tycker om att bli mjölkade.